Haren anses vara feg. Vi minns alla barnsången med rörande ord: "Den fega grå kaninen hoppade under granen..."
Men är han verkligen så feg? Det visar sig inte. Han är inte alls fegis utan försiktig, vilket såklart är två olika saker. Och haren måste vara försiktig, för den har varken vassa klor eller hemska huggtänder, så du måste fly.
Men ibland kan han stå upp för sig själv. Om jägaren lyckas fånga en vuxen hare är det inte så lätt att plocka upp den. Han gör desperat motstånd, skriker, bryter ut, slår med starka bakben och använder vassa tänder. Om en hare blir attackerad av en uggla eller en örn, slåss den mot den med klorna på bakbenen, liggande på rygg. Jägare har mer än en gång sett hur hararna på detta sätt slet upp rovdjurets buk och slet sönder bröstet.
Intressant nog var det ett fall när en hare, uppfostrad av en tamhund, antog ett antal vanor från den och till och med rusade mot andras hundar och bet dem smärtsamt.
Intressant nog äter harar, i motsats till vad många tror, inte bara kål. De tycker också om att äta kött. I norr vet rapphönsfångarna väl: om de inte tar sitt byte ur slingorna kommer hararna snabbt att "ta emot" det.
Vi rekommenderar också: