8 myter om immunitet

På 1800-talet, när mikrobiologin just hade börjat utvecklas, kom två forskare – den ryske biologen Ilja Mechnikov och den franske kemisten och experimentatorn Louis Pasteur – nästan samtidigt på idén att kroppen kan motstå invasionen av mikrober. Det var då termen ”immunitet” uppstod – kroppens förmåga att känna igen en inkräktare och eliminera hotet.

Från början förstod man immunitet som kroppens okänslighet mot infektionssjukdomar. Men redan från mitten av 1900-talet, som ett resultat av forskningsarbete, bevisades att systemets uppgifter är mycket bredare: immuniteten skyddar kroppen inte bara från mikrober utan också från alla andra genetiskt främmande celler (parasiter, främmande vävnader som används vid transplantation, samt kroppens egna cancerceller).

Två försvarslinjer: medfödd och förvärvad

• Medfödd (ärftlig) immunitet – är den medfödda förmågan att förstöra främmande ämnen. Det är både en tegelmur och ett larmsystem på samma gång. Hud, slem, sur magsaft och en gynnsam mikrobiota – allt detta är de första vakterna. Om en mikrob lyckas ta sig in möts den av fagocyter och ”naturliga mördarceller” som kan döda en infekterad cell på några minuter. En inflammation utlöses: temperaturen stiger, blodet strömmar till det drabbade området och en sanering påbörjas.
• Förvärvad (adaptiv) immunitet – är immunitet som utvecklas efter verkliga ”strider” (d.v.s. direkt kamp mot en infektion) eller efter ”stora övningar” (d.v.s. kamp mot en försvagad patogen som införts i kroppen genom vaccination). Denna typ av immunitet utvecklar ett långvarigt minne – därför får man till exempel vattkoppor bara en gång i livet och ett vaccin kan ge skydd i flera år.

Och om ärftlig immunitet följer oss hela livet, så kan adaptiv ibland bevaras hela livet, och ibland i bara några år, eller ett till två år, som till exempel efter influensa.

Steg för steg: hur en immunstrid utvecklas

1. Fysisk barriär. Till och med den mest ”banala” saliven innehåller ett enzym som bryter ned bakteriers cellväggar, och sekret i luftvägarna har antiseptiska egenskaper.
2. Kemisk larmreaktion. En mikrob som lyckas ta sig förbi möter en fagocyt som omedelbart slukar den och frigör signalmolekyler – cytokiner. Dessa ”fyrar” lockar förstärkningar och utlöser klassiska inflammationssymptom – värme, rodnad och svullnad.
3. Överlämning till agentnätverket. Dendritiska celler, likt fotojournalister, transporterar ”bilder” av antigenet till närmaste lymfknuta. Där matchar lymfocyterna varje detalj med sitt specifika vapen.
4. Pricksäker attack. Antikroppar blockerar virus, klistrar ihop bakterier och märker måltavlor för komplementsystemet. Cytotoxiska T-celler förstör infekterade celler innan en ny virusfabrik hinner byggas.
5. Arkivering. Efter segern finns en liten men högt tränad grupp minnesceller kvar. Vid en ny attack aktiverar de ett ”nödprotokoll”, och mobiliseringstiden förkortas från dagar till timmar.

Mytar som försvårar förståelsen av immunitet

Eftersom immunsystemet är mycket komplext och fortfarande under intensiv forskning, är det inte ovanligt att även läkare har missuppfattningar om immunitet. För att inte tala om vanliga människor utan medicinsk utbildning. Därför föreslår vi att titta på de viktigaste missuppfattningarna och myterna om immunitet.

Myt 1. Alla sjukdomar beror på svagt immunförsvar

Naturligtvis är immunsystemet en av de viktigaste systemen i människokroppen. Men påståendet att alla sjukdomar beror på ”försvagat immunförsvar” är inte helt korrekt. På samma sätt kan man säga att ”alla sjukdomar beror på nerver”. I viss mån är det också sant, men vanligtvis krävs flera faktorer för att en sjukdom ska utvecklas. En av dessa faktorer kan vara ett försvagat immunförsvar.

Det finns också sjukdomar som utvecklas oberoende av immunsystemets tillstånd, men som senare leder till nedsatt immunförsvar (ett exempel på en sådan sjukdom är diabetes).

Myt 2. För att förebygga sjukdomar måste man ta läkemedel som stärker immunförsvaret

Idag kan man på apotek se många läkemedel som lovar att just de ”stärker immunförsvaret”. I verkligheten använder specialister inte mer än 20 sådana preparat. Men viktigast av allt – ingen av dem används som ett självständigt läkemedel. De ordineras endast, betonar vi, endast i kombination med huvudsakliga behandlingar mot en specifik sjukdom. Som du ser handlar det inte alls om förebyggande.

Enligt experterna är det praktiskt taget omöjligt att stärka en frisk människas immunförsvar med läkemedel, helt enkelt därför att sådana preparat har en läkande och förebyggande effekt endast hos sjuka och endast som en del av en komplex behandling av deras specifika sjukdom. Däremot kan man mycket väl skada immunsystemet genom att ta sådana medel. Den kemiska balansen i kroppen är en känslig och bräcklig mekanism.

Det är viktigt att komma ihåg att friska människor inte behöver ta sådana preparat. Immunmodulatorer är mycket effektiva läkemedel, men de har strikta indikationer för användning. De har en skyddande och förebyggande effekt endast hos sjuka och endast när de används som en del av komplex behandling. Det går inte att samla hälsa i förväg.

Varje person bör använda sitt sunda förnuft, särskilt när de konfronteras med ännu en ”universalkur” som påstår sig kunna ”bota allt”. Bakom mirakel i medicinen döljer sig oftast vanligt kvacksalveri och en önskan att tjäna pengar på andras olycka.

Myt 3. Immunförsvaret klarar av infektionssjukdomar självt, så de behöver inte behandlas

Delvis är detta sant, eftersom immunsystemet klarar av många virus och bakterier på egen hand. Men tyvärr kan även ett mycket välfungerande immunsystem misslyckas om mängden virus eller bakterier är mycket stor eller om även små mängder mycket patogena smittämnen som kolera, tyfoidfeber, dysenteri, mässling och vissa andra sjukdomar tränger in.

Och om mikroorganismerna lyckats övervinna alla de försvarsbarriärer som immunsystemet byggt upp mot dem, måste man hjälpa till och behandla den påbörjade sjukdomen. Valet av behandling bör då baseras på situationen. Ibland räcker det med ett hjälpmedel för att stärka kroppen och hjälpa immunförsvaret att snabbare neutralisera smittämnet (till exempel vitaminintag vid förkylning). Ibland krävs antibakteriella läkemedel, etiologisk behandling (som riktar sig mot smittämnet) eller immunkorrigerande terapi.

Myt 4. Vid medicinska undersökningar bör man först diagnostisera immunbrister

Det är inte alls nödvändigt. Ofta förklaras en sådan rekommendation med att diagnostiken är dyr och lönsam för många privata kliniker.

De huvudsakliga tecknen på påverkan på immunförsvaret är frekventa återfall av kroniska sjukdomar eller upprepade förkylningar som inte svarar på behandling. Men detta är inte tillräckligt för att misstänka immunbrist. Immunologiska tester bör endast göras när dessa problem uppstår trots adekvat och snabb behandling. Om en person inte behandlas eller inte fullföljer sin behandling, eller om läkemedlen som ordinerats av läkaren visar sig vara ineffektiva, ligger problemet troligen inte i immunsystemet.

Myt 5. Alla immunläkemedel stärker immunförsvaret

Detta påstående är felaktigt. Det finns nämligen, förutom läkemedel som stärker immunförsvaret, också immundämpande läkemedel. De används i modern medicin till exempel vid organtransplantation för att förhindra att kroppen stöter bort det främmande transplantatet.

Myt 6. Genom att ta allmänstärkande, ospecifika preparat kan man lösa alla immunproblem

Ett sådant påstående kan ibland hittas i populärvetenskaplig litteratur.

Men i verkligheten är allt mycket mer komplicerat. Visst stärker vitaminer, adaptogener (som ginseng och rysk rot), härdningsprocedurer och optimal fysisk aktivitet hälsan, men ofta räcker inte detta när immunsystemet inte kan hantera ett allvarligt problem.

Vid vissa sjukdomar (lunginflammation, halsfluss, allergier och andra) krävs djupare ingrepp i immunsystemets funktion, och det är då bäst att vända sig till en läkare. Självmedicinering kan i sådana fall leda till ineffektivitet eller biverkningar.

Myt 7. Endast immunläkemedel påverkar immunförsvaret

De som tror så misstar sig. Alla kemiska ämnen påverkar immunförsvaret. Det är en annan sak att påverkan kan vara både dämpande och stimulerande. Det bör noteras att långvarig användning av nästan vilket läkemedel som helst kan leda till en försvagning av immunförsvaret, och därför är det önskvärt att vidta förebyggande åtgärder för att upprätthålla kroppens normala skyddsfunktioner.

Myt 8. Immunitet utvecklas inte mot återkommande sjukdomar

Alla vet att det finns vissa sjukdomar (som vattkoppor, mässling eller röda hund) som man bara får en gång i livet, varefter kroppen utvecklar en immunitet mot dem (adaptiv immunitet). Samtidigt tror många att mot sjukdomar som kan återkomma utvecklas ingen immunitet.

Denna uppfattning stämmer inte överens med verkligheten, eftersom vårt immunsystem ”minns” alla mikroorganismer det har mött. Antikropparna som har bildats mot dem stannar kvar i kroppen under lång tid, ibland hela livet. Därför, om patogenen återigen kommer in i kroppen, kan sjukdomen visserligen utvecklas, men immunsystemet vet redan hur det ska bekämpa den, vilket gör att sjukdomen får ett mildare förlopp.

Immunologer påpekar att om immunsystemet inte kunde skydda oss på detta sätt, skulle vi ständigt vara sjuka.

Vad som verkligen stärker immunförsvaret

• Vaccinationer. Ett vaccin är som en säker övning för lymfocyternas armé. Det är bättre att träna på en övningsplats än i verklig strid.
• Sömn på minst sju timmar. Under djupsömnen frigör hjärnan hormoner som ökar aktiviteten hos naturliga mördarceller.
• Daglig måttlig fysisk aktivitet. Aerob träning – promenader, simning, cykling – stimulerar blodcirkulationen, ökar cirkulationen av immunceller och minskar nivån av kronisk inflammation.
• Kost med fokus på hela livsmedel. Fibrer, fermenterade livsmedel, fisk, nötter och vegetabiliska oljor tillhandahåller byggmaterial för antikroppar och stöder den vänliga mikrobiotan.
• Stresshantering. Andningstekniker, yoga, meditationer och socialt stöd sänker kortisolnivåerna. Höga kortisolnivåer hämmar lymfocyter och skadar slemhinnornas barriärer.
• Förnuftig användning av antibiotika. Endast på läkares ordination och alltid en fullständig kur. Annars ökar bakteriers resistens och mikrofloran tar skada.
• Avstå från rökning och måttlighet med alkohol. Toxiner från tobaksrök och etanol skadar slemhinnor, hämmar fagocytos och förändrar mikrobiotans sammansättning.

Kuriosa för att vidga vyerna

1. De längst överlevande antikropparna hos människor. Hos personer vaccinerade mot smittkoppor fanns antikroppar och T-celler som kunde känna igen viruset kvar från 1 till 75 år efter vaccinationen – ett sällsynt exempel på verkligt ”evig” immunitet.
2. Hos sjöborrar har man funnit över 200 genreceptorer för att känna igen patogener; detta är fem gånger fler än hos människor.
3. Barn som växer upp med husdjur lider mer sällan av allergier: tidig ”pedagogisk” kontakt med mikrober lär immunförsvaret att skilja hot från ofarliga ämnen.
4. Stadsbarn som växer upp utan kontakt med husdjur löper större risk för allergier.
5. Med åldern utvecklas immunologiskt åldrande – lymfocyterna förlorar sin plasticitet och låggradig inflammation (”inflammaging”) ökar. Regelbunden fysisk aktivitet och balanserad kost bromsar denna process.
6. En enda sömnlös natt räcker för att försvaga naturliga mördarceller. Efter delvis sömnbrist minskar deras cytotoxiska aktivitet med cirka 30 % och återhämtar sig först efter en hel dags vila.
7. Kronisk stress sätter försvaret i ”sparmål”. Ständigt förhöjda kortisolnivåer hämmar produktionen av vita blodkroppar och minskar antikroppsproduktionen, vilket gör en person mer mottaglig för infektioner och fördröjer sårläkning.

Immunförsvaret är inte en magisk ”låda” som kan ”höjas” med ett piller, utan ett komplext nätverk av celler, signaler och barriärer. Det har en fantastisk förmåga att lära och minnas, men det behöver resurser: sömn, rörelse, näringsrik mat, frånvaro av toxiner och snabb vaccination.

Om sjukdomarna blir frekventa eller svåra är huvudstrategin inte att leta efter ett mirakelpiller, utan att vända sig till en specialist som kan fastställa orsaken och föreslå rätt behandling.