Vår planet är en fantastisk plats, full av mysterier och gåtor som fortsätter att inspirera och fascinera fantasin. Trots den enorma mängden kunskap som mänskligheten har samlat, finns det fortfarande många fiktioner och missuppfattningar om jorden. Vissa av dem uppstod i antiken, medan andra dök upp ganska nyligen, men alla påverkar de vårt sätt att se världen.
I den här artikeln ger vi oss ut på en spännande resa för att avliva populära myter om planeten Jorden och upptäcka fascinerande fakta som hjälper oss att se vårt gemensamma hem med nya ögon. Förbered dig på att bli förvånad och att utöka dina kunskaper om den plats vi kallar hem.
Tryck på knappen "FAKTUM" under bilden för att få reda på sanningen
FIKTION
Jorden är rund
FAKTUM
Vid första anblicken verkar jorden vara en perfekt sfär, särskilt när vi observerar den från rymden. Men vid närmare granskning blir det uppenbart att dess form skiljer sig något från en perfekt sfär. Jorden är en ellipsoid, tillplattad vid polerna och utvidgad vid ekvatorn, vilket geodesister kallar en geoid.
Denna till synes obetydliga skillnad i form har stor betydelse vid exakta mätningar på jordens yta. Om vi betraktar jorden som en perfekt sfär när vi beräknar koordinater eller avstånd, kan vi få felaktigheter som kan vara kritiska inom navigation, geodesi och andra områden. Till exempel tar satellitnavigationssystem som GPS hänsyn till jordens ellipsoidform för att säkerställa hög precision i positionsbestämningen.
Anledningen till denna form är jordens rotation runt sin axel. Denna rotation skapar en centrifugalkraft som något "blåser upp" planeten vid ekvatorn. Dessutom är jordens massa ojämnt fördelad, vilket också påverkar dess form och gravitationsfält.
FIKTION
Temperaturen sjunker jämnt med höjden
FAKTUM
Vid första anblicken kan det verka som om temperaturen i luften konstant och jämnt sjunker med ökande höjd. Och faktiskt är det så upp till en viss punkt: när vi stiger upp varje kilometer inom de första 11 kilometerna av atmosfären sjunker temperaturen med ungefär 6,5 °C, och når cirka –56,6 °C på 11 kilometers höjd.
Men jordens atmosfär är inte bara ett homogent lager av luft, utan ett komplext system uppdelat i flera lager med olika fysiska och kemiska egenskaper. Efter 11 kilometers märket börjar stratosfären, där temperaturen beter sig annorlunda. Mellan 11 och 25 kilometer förändras temperaturen nästan inte, förblir stabil.
Men mellan 25 och 40 kilometer sker något oväntat: temperaturen börjar stiga, från –56,5 °C till +0,8 °C. Vid cirka 40 kilometers höjd når den cirka 0 °C och förblir på denna nivå upp till 55 kilometers höjd.
Vidare, i mesosfären, börjar temperaturen sjunka igen, minskar med 0,25–0,3 °C för varje 100 meter höjning. På cirka 90 kilometers höjd sjunker termometern till –90 °C — detta är den kallaste delen i den vertikala temperaturfördelningen av atmosfären.
Men även detta är inte slutet på temperaturöverraskningarna. Över 90 kilometer, i termosfären, börjar temperaturen återigen stiga och når imponerande värden på cirka 1500 Kelvin (ungefär +1226 °C) på höjder av 200–300 kilometer. Efter detta förblir den nästan oförändrad på högre höjder.
Dessa temperaturvariationer är kopplade till olika processer som sker i varje lager av atmosfären. Till exempel, i stratosfären orsakas temperaturökningen av absorptionen av ultraviolett strålning av ozonlagret, medan i termosfären beror den på absorptionen av solstrålning av utspädda gaser.
Att förstå hur temperaturen faktiskt fördelas med höjd, inte bara avvisar vanliga missuppfattningar utan har också praktisk betydelse. Det är viktigt för flyg, rymdfart och meteorologi, vilket hjälper till att förutsäga väderförhållanden och säkerställa säkerheten för flygningar. Jordens atmosfär är ett komplext och dynamiskt system, fullt av oväntade förändringar och fascinerande fenomen som fortsätter att locka forskarnas uppmärksamhet.
FIKTION
Ju djupare vi rör oss in i jorden, desto mer ökar gravitationskraften
FAKTUM
Det kan verka logiskt att ju djupare vi går in i jordens inre, desto starkare blir gravitationskraften. Men i verkligheten sker det motsatta: när vi rör oss mot planetens centrum minskar gravitationen gradvis, och i själva centrum uppstår ett tillstånd av viktlöshet. Detta beror på att jordens massa börjar omge dig från alla håll, och gravitationskrafterna balanserar varandra.
Tänk på jorden som en perfekt sfär med jämnt fördelad densitet. I så fall visar beräkningar att gravitationskraften minskar linjärt med djupet. Men vår planet är mycket mer komplex. Jordskorpan innehåller områden med högre densitet och håligheter, och manteln är inte homogen i sammansättning och struktur. På grund av detta kan jordens tyngdpunkt förskjutas i förhållande till dess geometriska centrum.
Detta innebär att viktlöshetszonen inte ligger exakt i planetens centrum, utan lite åt sidan — där dess verkliga masscentrum ligger. Sådan förskjutning påverkar jordens gravitationsfält och beaktas i geofysiska studier och när man modellerar planetens inre processer.
FIKTION
Årstiderna växlar eftersom jorden rör sig närmare och längre bort från solen
FAKTUM
Många tror att årstiderna på jorden förändras eftersom planeten rör sig närmare solen eller längre bort från den. Men detta är en vanlig missuppfattning. I själva verket beror orsaken på jordens rotationsaxels lutning i förhållande till dess bana runt solen.
Jordens axel lutar cirka 23,5 grader. Denna lutning förblir nästan konstant när jorden gör en fullständig krets runt solen under ett år. Det är på grund av denna lutning som olika årstider får olika mängder solljus och värme i olika delar av jorden.
När den norra hemisfären lutar mot solen är det sommar på den delen av planeten. Solen står högre på himlen, dagarna är längre och ytan får mer solenergi. Samtidigt är det vinter på södra halvklotet, där dagarna är kortare och solen står lägre.
Sex månader senare förändras situationen: nu lutar den södra hemisfären mot solen, och där är det sommar, medan det är vinter i norra hemisfären. Således orsakas årstidsväxlingarna inte av avståndet till solen utan av vilken del av jorden som är mest belyst på grund av axellutningen.
Det är intressant att notera att i januari, när det är vinter på norra halvklotet, är jorden faktiskt närmast solen — i en punkt på banan som kallas perihelium. Och i juli, när det är sommar på norra halvklotet, är planeten vid aphelium — det maximala avståndet från solen. Men denna skillnad i avstånd (cirka 5 miljoner kilometer) har ingen betydande inverkan på temperaturen, eftersom fördelningen av solenergin huvudsakligen beror på vinkeln för solstrålningen som är relaterad till axellutningen.
Förresten, själva ordet "klimat" har en direkt relation till detta fenomen. Det kommer från det antika grekiska ordet "κλίμα" (klima), som betyder "lutning" eller "sluttning". Detta understryker vikten av jordens axellutning i formandet av klimatförhållanden på planeten.
FIKTION
Det finns exakt 24 timmar på ett dygn, 60 minuter på en timme och 60 sekunder på en minut
FAKTUM
Astronomer skiljer mellan flera typer av dygn, och begreppet "dygn" är inte så konstant som det kan verka.
Solska dygn, som vi använder i vårt dagliga liv, definieras som den tid det tar för jorden att göra ett fullständigt varv runt sin axel i förhållande till solen. Detta är perioden mellan två på varandra följande översta kulminationerna av solen — de ögonblick då den befinner sig högst på himlen. Men verkliga solska dygn är inte strikt konstanta. Under året varierar deras längd något på grund av jordens elliptiska bana och dess axellutning. Detta leder till att solska dygn ibland förlängs eller förkortas under korta perioder.
Det finns också begreppet stjärndygn. Om man istället för solen tar en avlägsen "stationär" stjärna som referenspunkt, är jordens rotationsperiod i förhållande till den stjärnan något kortare. Ett stjärndygn varar ungefär 23 timmar 56 minuter 4 sekunder, vilket är 3 minuter och 56 sekunder kortare än det genomsnittliga solska dygnet. Detta beror på att jorden under ett fullständigt varv runt sin axel rör sig något framåt i sin bana runt solen. För att solen åter ska hamna på samma position på himlen, måste jorden rotera lite mer än 360 grader.
Denna skillnad mellan solska och stjärndygn är viktig inom astronomi och navigation. Till exempel används stjärndygn för exakt positionering av teleskop och satelliter, samt för att skapa stjärnkartor.
Således är vår vanliga indelning av tiden i 24 timmar per dygn, 60 minuter per timme och 60 sekunder per minut en förenklad modell som är bekväm för vardagslivet, men som inte återspeglar all komplexitet i vår planets rörelse. Tid är en relativ sak, och dess mätning beror på den valda referenspunkten och många astronomiska faktorer. Att förstå dessa nyanser öppnar för oss de fascinerande aspekterna av universumets funktion och låter oss uppskatta precisionen och komplexiteten hos de system vi använder varje dag.
FIKTION
Kinesiska muren är det enda människoskapade objektet som är synligt från rymden
FAKTUM
Det finns en vanlig myt att Kinesiska muren är det enda människoskapade objektet som är synligt från rymden med blotta ögat. Men i verkligheten är det nästan omöjligt att se den från jordens omloppsbana utan speciella verktyg. Muren är byggd av material som smälter samman med den omgivande terrängen i färg och textur, och dess bredd överstiger inte några få meter, vilket gör den osynlig från stor höjd.
Astronauterna på den internationella rymdstationen, som befinner sig på cirka 400 kilometers höjd över jordens yta, påpekar att även under idealiska väderförhållanden och med kännedom om murens exakta plats är det extremt svårt att urskilja den. Det krävs användning av kraftfulla teleskop eller kameror med hög upplösning.
Intressant nog är andra människoskapade objekt mycket lättare att se från rymden. Start- och landningsbanor på internationella flygplatser, tack vare sina långa raka linjer och kontrasterande beläggningar, sticker ut mot den omgivande terrängen. Egyptiska pyramiderna, belägna mot bakgrund av den ljusa ökensanden, är också tydligt synliga från rymden tack vare sin form och kontrast med omgivningen.
FIKTION
Det torraste stället på jorden är Saharaöknen
FAKTUM
Många tror att den torraste platsen på jorden är Saharaöknen, känd för sina heta temperaturer och oändliga sanddyner. Men om vi mäter torrhet genom den årliga nederbörden, så tillhör denna titel... Antarktis!
Ja, du hörde rätt. På den kallaste kontinenten finns tre unika områden, kända som McMurdo Dry Valleys. Dessa dalar är fascinerande eftersom de inte har haft regn eller snöfall på minst två miljoner år! Omgivna av berg som blockerar fukt och utsatta för ständiga starka vindar är dessa dalar nästan helt is- och snöfria, vilket gör dem till de torraste platserna på jorden.
Läs mer om de torraste platserna på vår planet i vår artikel "Var finns den torraste platsen på jorden?"
FIKTION
Skogar är "lungorna" på vår planet. De producerar huvuddelen av planetens syre
FAKTUM
Många av oss är vana vid att tro att det är skogarna som producerar huvuddelen av syret i atmosfären. Medan gröna växter verkligen spelar en viktig roll i fotosyntesen genom att absorbera koldioxid och frigöra syre, är skogar inte de enda och inte ens de främsta deltagarna i denna process.
I själva verket är den främsta syreleverantören på jorden mikroskopiska alger som lever i hav och oceaner — fytoplankton. Dessa små organismer, osynliga för blotta ögat, är ansvariga för produktionen av mer än hälften av allt atmosfäriskt syre. De stora vattenytorna på planeten erbjuder dem idealiska förhållanden för reproduktion och fotosyntes, vilket gör dem oumbärliga deltagare i den globala gasutbytet.
Läs mer om detta i vår artikel "Vilka växter producerar huvuddelen av syret på planeten"
FIKTION
Vattenvirveln i diskhon snurrar åt olika håll på norra och södra halvklotet
FAKTUM
Många tror att vattenvirveln i diskhon snurrar åt ett håll på norra halvklotet och i motsatt riktning på södra halvklotet. Detta är en missuppfattning relaterad till Coriolis-effekten, beskriven av den franska matematikern Gustave Coriolis 1833. Corioliskrafterna påverkar verkligen rörelsen av stora vatten- och luftmassor på vår planet. Till exempel förklarar de varför floder oftare eroderar högra stränder på norra halvklotet och vänstra stränder på södra halvklotet, och varför cykloner snurrar åt olika håll i olika hemisfärer.
Men när det gäller små mängder vatten, som i en diskho eller ett badkar, blir Coriolis-effekten nästan omärklig. I dessa skalaer beror riktningen för vattenvirveln på många andra faktorer: formen och symmetrin av diskhon, placeringen av avloppshålet, initiala vattenrörelser vid tömning och även de minsta ojämnheter på ytan. Även små oavsiktliga påverkan kan avgöra åt vilket håll vattnet snurrar.
Sålunda, oavsett om du befinner dig på norra eller södra halvklotet, kan vattnet i din diskho snurra både medsols och motsols. Coriolis-effekten börjar spela en märkbar roll endast i större skala, som havsströmmar eller atmosfäriska fenomen.