Fakta eller fiktion: Debunking fiktiva idéer om uppfinningar och teknik

”Stealth”-teknik möjliggör att minska sannolikheten för upptäckt av militär utrustning i radar- och infraröda spektrumet. Det handlar inte om en speciell topphemlig beläggning, det är en hel vetenskap som erbjuder många sätt att minska sannolikheten för upptäckt av flygplan, fartyg, stridsvagnar och annan utrustning med fiendens medel. Därför misstar sig de som tror att det amerikanska anfallsflygplanet F-117 och det strategiska bombplanet B-2, skapade med ”Stealth”-teknik, är helt osynliga.

Saken är den att betydande absorption av radiovågor kan endast uppnås i centimeterområdet, och mycket sämre i decimeterområdet. Genom radiovågornas fysik är det i princip omöjligt att göra ett objekt obemärkt i meterområdet (när våglängden är jämförbar med objektets egna storlekar) genom att ändra dess form. På nuvarande tekniknivå är det också omöjligt att uppnå full absorption av någon radiostrålning som faller på objektet i vilken vinkel som helst. Speciellt med stealth-teknik är denna uppgift helt olöslig.

Således är huvudmålet för närvarande vid val av objektets form (t.ex. ett stridsflygplan) att reflektera vågor bort från sändaren — på så sätt absorberas en del av signalen av speciella beläggningar, medan den återstående delen reflekteras så att radarekot integerar till den observerande radarlokaliseringsstationen.

Denna forskarens namn har gett den internationella enheten för kraft Watt, men i verkligheten förbättrade James Watt och föreslog en ny typ av motor, och ångmaskinernas historia börjar mycket tidigare.

Den första ångmaskinen byggdes på 1600-talet av den franske fysikern Denis Papin och bestod av en cylinder med en kolv som höjdes av ångans kraft och sänktes av atmosfärstrycket. På samma princip byggdes vakuumångmaskinerna av Savery och Newcomen år 1705 för att pumpa vatten. Betydande förbättringar av vakuumångmaskinen gjordes av James Watt år 1769.

Arkeologiska fynd visar att bumerangen användes i Mesopotamien, på dagens Indien, i Egypten. Dessutom hittades en bumerang av ek i Nederländerna. Men det är just i de skickliga händerna på australiensiska aboriginer som bumerangen kan flyga upp till 200 meter, orsaka betydande skador och komma tillbaka.

Man kan inte tala om total glömska av elektronrör och elektrovakuumapparater överlag. De används aktivt i tekniken, vilket möjliggör radiokommunikation på mycket korta vågor, kommunikation och dataöverföring via rymdsatelliter, radar och mycket mer.

Radiorör användes massivt under 1900-talet som huvudelement i radioutrustning. Med framkomsten av halvledarkomponenter (dioder, transistorer) började radiorör trängas ut från radioutrustning eftersom halvledarkomponenter visade sig vara betydligt mer kompakta och ekonomiska. Numera förekommer radiorör där halvledaralternativ är dyrare eller svårare att tillverka (t.ex. används ett radiorör — magnetronen — som kraftfull genererare av radiovågor i en mikrovågsugn). Radiorör används också traditionellt i vissa typer av ljudutrustning som positioneras som högkvalitativ.

När du kör på en helt plan väg behövs motorn för att övervinna friktionskraften och luftmotståndet. I rymden finns ingen medium som skapar motstånd mot rörelse, och för att få ”evig rörelse” räcker det med en kortvarig acceleration och sedan kan motorn glömmas bort.

Det största problemet är inte ens att ubåtens konstruktion kan misslyckas med att klara av det höga trycket på djupet, utan svårigheten ligger i mekanismen för att dyka och stiga upp från djupet.

Hästkraft är en ganska abstrakt enhet för att mäta kraft. Särskilt arbetar 4 hästar i ett spann som 3 fria, och 8 som 4. Ju fler djur som används, desto mindre blir ökningen i kraft.

Att skapa en evighetsmaskin är omöjligt. Denna hypotetiska enhet ska kunna utföra arbete utan att tillföra energi utifrån för evigt eller tills den förstörs av friktionskrafter och materialutmattning. Lagen om energiens bevarande säger att ingen energi kan bara uppstå och försvinna, den övergår bara från en form till en annan.

Dock kan man skapa mekanismer som, även om de inte fungerar oändligt, kan arbeta odefinierat länge (tills deras komponenter slits ut) utan mänsklig inblandning. Till skillnad från en evighetsmaskin, bryter de inte mot termodynamikens lagar, eftersom de hämtar energi från omgivningen (till exempel kan det vara energi från solen eller radioaktivt sönderfall).

På bilden ovan ser du omslaget till oktobernumret av tidskriften Popular Science från 1920. Det visar en uppfinnare som arbetar med en evighetsmaskin. Den visade enheten är en enhet med ”mass-hävstång”, där de sfäriska vikterna till höger har större hävstång än de till vänster, vilket förmodligen skapar evig rotation, men till vänster finns det fler vikter som balanserar enheten.

Även om forskare har fastställt att evighetsmaskiner är omöjliga enligt fysikens lagar, fortsätter evighetsmaskiner ändå att fascinera uppfinnarnas fantasi.