Slingerläppfisk: en fisk med indragbar käke, varierande färg och hermafroditism

Have you ever seen a fish that can stretch its jaw to half its body length? Such a fish exists, and it's called the sling-jaw wrasse (Epibulus insidiator). This is one of the most unusual and fascinating fish globally, uniquely adapted to its habitat and lifestyle. In this article, we will tell you everything about the sling-jaw wrasse, from its appearance to how it hunts, reproduces, and interacts with other fish and humans.

Description of the Sling-Jaw Wrasse

The sling-jaw wrasse (Epibulus insidiator) belongs to the Labridae family, which includes parrotfish, wrasses, bettas, and other colorful fish. It is found in the tropical and subtropical waters of the Indo-Pacific region, from Africa to Polynesia.

It has an elongated body, reaching 35 cm long, while females are smaller than males. Some males can grow up to 54 cm.

The body coloration varies with age, gender, and habitat. Juveniles have a white color with dark spots and stripes to camouflage among corals. Adult males are gray-brown with an orange back, a yellowish stripe on the side, and a pale gray head marked with a thin black stripe passing through the eye. Females can be bright yellow or dark brown. The scales have raised edges that create a mosaic-like pattern on the fish's body.

The most remarkable feature of the sling-jaw wrasse is its jaw, which extends into a long tube, enabling it to capture prey from a distance without coming too close. The jaw consists of an upper and lower part. The upper jaw is attached to the skull via a joint that allows it to pivot up and down, while the lower jaw is attached to the upper via another joint that enables it to extend forward and retract. During hunting, it quickly extends its jaw and opens its mouth to create a vacuum that sucks in the prey. It then quickly closes its mouth and retracts its jaw, chewing and swallowing the prey.

Interesting Fact

The sling-jaw wrasse has the longest jaw protrusion among fish. Its jaw can extend up to half the length of its body, forming a tube-like shape.

It can change its coloration according to the situation, becoming brighter or darker to indicate its mood, health, or gender. For instance, it becomes darker to show dominance when encountering another male and displays its scales to intimidate. During breeding, it becomes brighter to attract females. Under stress or illness, it turns pale and loses its patterns.

Habitat and Lifestyle of the Sling-Jaw Wrasse

The sling-jaw wrasse prefers coastal waters with plenty of corals, sponges, algae, and other hiding places. It lives at depths of 1 to 30 meters but is most often found at depths of 5 to 15 meters. It favors warm, clear water with temperatures between 24 and 28°C. It avoids strong currents and waves that can hinder its hunting and communication.

It is a solitary fish that may sometimes form small groups of a few individuals. It's territorial and protects its area, especially from its own kind, using sounds, color signals, and pheromones released from its gills to mark its territory. It may also attack or chase intruders using its protrusible jaws.

It communicates with other fish using sounds by clicking its teeth. It also uses its coloration, posture, and movements to convey different messages. When showing friendliness or submission, it may lower its fins and become lighter. For aggression or dominance, it raises its fins and darkens.

It is a predator feeding on small fish, shrimp, crabs, mollusks, and other invertebrates. It hunts using its protrusible jaw to capture prey from a distance without getting too close. Its coloration also serves as camouflage or to scare or attract other fish. The sling-jaw wrasse mainly hunts during the day and hides at night to sleep and regain energy.

Särdrag av slungkäkens reproduktion

Slungkäken når könsmognad vid cirka två års ålder. Den är hermafrodit, vilket innebär att den kan byta kön under livet. I de flesta fall föds slungkäken som hona och förvandlas sedan till hane när den når en viss storlek eller ålder. Ibland kan den dock förbli hona hela livet eller byta från hane till hona om det finns brist på honor i gruppen. Detta gör att slungkäken kan upprätthålla en optimal könsbalans i sin population.

Slungkäkens parningssäsong infaller under våren och sommaren när vattnet är tillräckligt varmt och näringsrikt. Under denna period blir hanarna mer färgstarka och aggressiva när de försöker dra till sig honor och jaga bort konkurrenter. De visar också sina fjäll, fenor och käkar genom att utföra olika rörelser och danser. Honorna väljer hanen baserat på dess utseende, ljud och beteende. När honan hittar en lämplig partner närmar hon sig honom och signalerar sin parningsberedskap.

Lekprocessen äger rum i öppet vatten där hanen och honan stiger uppåt och slingrar sig runt varandra. De släpper samtidigt ut sina ägg och mjölke, vilka blandas i vattnet. En hona kan producera upp till 200000 ägg åt gången. Ägg och mjölke har inget skydd och påverkas av strömmar, rovdjur och andra faktorer. Slungkäken bryr sig inte om sitt avkomma och skyddar den inte från faror.

Slungkäkens ägg kläcks efter några dagar, och larverna lever på plankton och driver i vattnet. Larverna har en genomskinlig kropp med stora ögon och fenor. De är mycket utsatta för rovdjur och kan dö av olika skäl. Endast en liten del av larverna överlever och når yngelstadiet, när de börjar likna vuxna fiskar. Ynglen sjunker till botten och söker skydd bland koraller och andra föremål. De växer och utvecklas, ändrar sin färg och kroppens form. De kan också byta kön om det behövs för att balansera populationen.

Slungkäkens betydelse för ekosystemet och människan

Slungkäken spelar en viktig roll i ekosystemet eftersom den påverkar beståndet av andra fiskar och ryggradslösa djur som är dess byten eller konkurrenter. Den fungerar också som byte för andra rovdjur som hajar, barracudor, rockor och andra större fiskar. Slungkäken hjälper till att upprätthålla biologisk mångfald och balans i sin livsmiljö.

Den här fisken har inte så stor betydelse för människor eftersom den inte är föremål för kommersiellt eller sportfiske. Slungkäken anses inte heller vara ätbar eftersom dess kött kan vara giftigt på grund av cyanobakterierna som den äter tillsammans med annan mat.

Men slungkäken kan vara intressant för dyk- och fotointresserade eftersom den har ett vackert och ovanligt utseende och beteende. Den kan också hållas i ett akvarium, men det kräver speciella förhållanden och omsorg eftersom den är mycket känslig för förändringar i temperatur, vattenkvalitet och näring. Den kan också attackera andra fiskar i akvariet om den inte känner sig bekväm eller inte har tillräckligt med utrymme. Totalt sett är slungkäken sällsynt i akvarier, förmodligen på grund av sin storlek.

Slungkäken är inte utrotningshotad eftersom den är utbredd och talrik. Men den kan lida av förstörelse och förorening av sin livsmiljö, samt av överfiske av andra fiskar som är dess byten eller fortplantningspartners. Därför är det nödvändigt att bevara och skydda dess naturliga miljö, samt följa regler och normer för fiske och akvarier.