Slättviscacha: en fantastisk gnagare från chinchillafamiljen

Slättviscacha (Plains viscacha) är en av de mest fascinerande medlemmarna i chinchillafamiljen som lever i de sydamerikanska pampas. Dessa djur imponerar med sin anpassning till livet i torra stäpper, komplexa sociala struktur och färgstarka utseende.

Livsmiljö och spridning

Slättviscachan är vida spridd på de stora gräsbevuxna slätterna (pampas) i Argentina och förekommer även i angränsande regioner i Bolivia och Paraguay. De föredrar torra, öppna landskap där de kan röra sig fritt i sökandet efter föda. Dessa gnagare är mycket sociala och lever i stora kolonier där de bygger underjordiska hålor som kan täcka stora områden.

Utseende och storlek

Slättviscachan påminner om en liten kanin med långa morrhår och en fluffig svans. Den har välutvecklade bakben som gör det möjligt att snabbt röra sig över ojämn terräng. Pälsen är vanligtvis gråbrun eller gulaktigt beige, vilket hjälper viscachan att kamouflera sig på de öppna gräsbevuxna slätterna.

• Storlek och könsdimorfism. En vuxen slättviscacha kan väga upp till 6 kg, vilket gör den till en av de största arterna i sin familj. Hanarna är betydligt större än honorna, och i en koloni kan man ofta hitta flera honor som lever tillsammans med en stor dominerande hane.
• Karakteristiska ”morrhår” hos hanar. En intressant detalj hos hanarna är deras svarta, kontrasterande morrhår och styva polisonger, som är särskilt framträdande mot det ljusare ansiktshåret. Dessa morrhår ger viscachan ett unikt ”brutalt” utseende och kan även tjäna som ett kommunikationsmedel i sociala interaktioner.

Kombinationen av svarta morrhår, fluffig svans och pälsfärg gör slättviscachan lätt att känna igen bland andra gnagare i chinchillafamiljen.

Livsstil och socialt beteende

En av de mest intressanta egenskaperna hos dessa djur är deras komplexa sociala struktur. Slättviscachor bildar stora kolonier som kan bestå av flera dussin individer. De bygger omfattande underjordiska system av tunnlar och hålor som skyddar mot rovdjur och ogynnsamma väderförhållanden.

• Hålorna består av många kammare för vila och matförvaring.
• Inom kolonin visar den dominerande hanen stor aktivitet i att försvara territoriet, avskräcka konkurrenter och skydda honorna.
• Inom gruppen har viscachor etablerat något som kan beskrivas som ”grannsämja”: djuren putsar ofta varandras päls och skyddar ungar tillsammans.

Föda

Viscachor är växtätande gnagare, och deras kost består huvudsakligen av gräs, frön, blad och rötter. Tack vare sin förmåga att äta hårda och torra växter kan dessa djur klara sig länge utan vatten genom att ta upp tillräckligt med fukt från maten. Dock försöker viscachor i torra områden ändå bosätta sig nära säsongsbetonade vattendrag eller uttorkade flodbäddar.

Fortplantning

Fortplantningen hos slättviscachor sker vanligtvis en till två gånger om året. Efter en relativt kort dräktighet (cirka 140 dagar) föder honan en eller två ungar. Nyfödda viscachor har välutvecklad päls och kan nästan omedelbart följa sin mamma. De första veckorna tillbringar de dock i hålorna för att undvika kontakt med rovdjur.

Intressanta fakta

1. Sociala ”städer”. Slättviscachornas hålsystem kan vara så omfattande och välbefästa att de har observerats användas av andra djurarter (t.ex. bältdjur) som skydd.
2. Krossande tandstyrka. Som många gnagare har viscachor starka framtänder som växer under hela livet. Detta gör det möjligt för dem att tugga även grova växtstjälkar.
3. Skadedjur eller räddare? Jordbruksmarker lider ofta av viscachornas grävande, vilket gör att bönder betraktar dem som skadedjur. Men genom att bryta upp det översta jordlagret bidrar viscachor samtidigt till naturlig luftning av jorden och spridning av frön, vilket hjälper ekosystemet att återhämta sig.

Slättviscacha på Zie Zoo i Volkel, Nederländerna